Nya hällristningsfynd har lagts till de många andra på Bjärehalvön. Den här gången inte enbart skålgropar och fotsulor, utan också flytetyg som förmodligen skulle underlätta färden till dödsriket.
Bildmaterial
Det var läget, inte hällen, som i första hand bestämde var bronsåldersmänniskorna fick lust att rista skålgropar, fotsulor och skepp. Johan Persson
Kenneth Ihrestam, hällristningsspanare. Johan Persson
Sven-Gunnar Broström, hällristningsspanare. Johan Persson
Jenny Nord, arkeolog. Johan Persson
Bjäres första skepp som ristats på häll och har bemanning. Johan Persson
Mitt i vitsippeidyllen döljer sig det här kodade budskapet från bronsåldern. Johan Persson
Vårens finaste fynd. Hällristningsspanarna Kenneth Ihrestam och Sven-Gunnar Broström har tillsammans med arkeologen Jenny Nord hittat skepp, skålgropar och fotsulor. Johan Persson
På helgad mark. Jenny Nord, Sven-Gunnar Broström, konstnären Sven Lingardsz som bor strax intill, samt Kenneth Ihrestam. Johan Persson
HOV. Ett skepp kommer lastat med gåtor från bronsåldern. I 3 000 år har det ståndaktigt seglat på en häll mellan Hov och Västra Karup.
— Det är ett skepp av standardtyp, med bemanningsstreck, berättar arkeologen Jenny Nord och visar på små linjer som markerar besättning. Fast det är egentligen två skepp, för på hällens andra sida har vi hittat en lite enklare linjebåt.
Det är tredje året som Jenny Nord tagit de numera riksbekanta hällristningsspanarna till hjälp. Under fem veckor har Kenneth Ihrestam och Sven-Gunnar Broström från Botkyrka undersökt lovande platser, krafsat bort mossa, petat med enepinnar och fyllt i fynd med kritfärg. Under torsdagen, näst sista dagen för inventeringen, hittades skeppen. Den stora hällen rymmer också en fotsula och mängder av skålgropar.
Fyndplatsen är mycket vacker. En kulle omgärdad av våtmark. Bokarna växer höga och marken täcks av vitsippor.
— Strax öster om ligger Bjäragården som hyser en av de finaste bronsåldersplatserna vi har, säger Jenny Nord. Man kan dra streck mellan de olika lokalerna och hitta sammanhang. Den här kullen ligger mellan kyrkorna i Hov och Västra Karup, som båda är byggda på gamla kultplatser.
Att också detta varit en kultplats är alla tre övertygade om. Våtmarkerna var förmodligen en riktig vattenspegel före dikningarnas tid. Och vatten var något som kittlade bronsåldersmänniskornas andliga föreställningar. Det finns dessutom inga gravar eller spår efter boplatser i närheten. Detta var en plats uteslutande för riter.
Bjäres hällristningar är säregna därför att de ligger så jämnt spridda och alla är ganska olika till karaktären.
— Kanske har de tillkommit under olika tider, eller så har de använts för olika ändamål, spekulerar Kenneth Ihrestam.
Han och Sven-Gunnar Broström vill också berätta om en mindre häll intill skeppens hemvist. Den är sprucken och dan, men översållad av ovanligt djupa och skarpkantade skålgropar.
— Den låg under fem, sex centimeter jord och har därför skyddats från slitage. Fem, sex centimeter… det är så mycket jord som samlas under 3 000 år på en höjd som denna.
Sprickorna har orsakats av en rejäl brasa som bronsåldersmänniskorna tänt på.
— Kanske för att förstöra en tidigare ristning, kanske var det ett likbål för en framstående person. Det krävs hög värme under lång tid för att åstadkomma sådana sprickor, det räcker inte med en skogsbrand.
Det här var sista hällristningsletandet, om inte mer pengar kan raggas fram.
— Det finns så mycket kvar att hitta, suckar Jenny Nord. Nu har vi bara gjort punktinsatser i närheten av tidigare fynd. Påarpsområdet är speciellt intressant. Vi har naggat lite i kanterna och där finns mycket som är spännande.
Vad som ska hända med veckans skeppsfynd, och det som gjordes för två år sedan i Broddarp, är oklart.
— Om det finns intresse hos markägaren och Bjäre arkeologivänner kan platserna skyltas. Jag hade gärna sett att kommunen ställde sig bakom en broschyr, en ny arkeologislinga med inriktning på hällristningar.
Nya hällristningar är funna utanför Båtstad, som ligger bara nått stenkast ifrån där jag bor. Efter mycket funderande så har jag slutligen bestämt mig för att skriva om just de hällristningarna som finns där och på nått sätt få in en turismaspekt på det hela, då kulturarvsturism intresserar mig väldigt.